Har du någongång önskat att du hade dedär samma magiska händerna som Ida (Emil i Lönneberga) trodde att hon hade? Att allt skulle bli bra bara man svepte med handen över en sak som gått sönder, slätade en sårad, ledsen vän eller kär på kinden? Det symboliserar det som jag tänkte på idag, att hur jag än vill eller önskar att ett gräl i någons familj skall reda upp sig har jag ändå ingen makt att kunna påverka. Jag kan önska att det blir bra, jag kan trösta men jag kan inte svepa med handen över grälet och få det att försvinna, sopa bort orden som sårat. Jag kan inte klappa en gång i mina händer och trolla bort det grälet som nyss fick huset och invånarna där att skaka av besvikelse. Jag och du är inga trollkarlar, vi drar inga kaniner från våra svarta höga hattar. Det vi kan är att lyssna, försöka förstå och ge kramar.
~~~~~~~~~~~~~~
(bilden är fotad i somras, denhär haren satt och gnagade i vård potatisland)
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar