klagomål och glädjetjut

Jag har varit stressad under denhär perioden i skolan. Varför ska skolan kännas så rutten mellan verserna? Jag har få kurser nu men det är stora arbeten vi ha gett oss in på. Både i historia och geografi har jag arbeten som skall vara ca 15 sidor långa. Jag har även haft en kurs som gått utanför schemat som vi skulle göra arbete i och som hade blivi och släpat efter, men nu är det klart! Men det känns som om alla andra arbeten börjat släpa efter nu istället. Åtminstone har jag skickat in mina alla bilder till http://extrafilm.fi så det projektet är påbörjat och välförberett nu (-äntligen!). Idag har det varit en lite tråkig dag, en sån där dag då många småsaker håller på å jävlas. En lärare som jag skulle ha första lektionen hade inte meddelat att hon skulle vara borta så jag kom till skolan x antal timma för tidigt. Jag har fällt massa mat/prylar i golvet. Jag somnade när vi såg på film med skolan. Min CD-ställning föll i golvet och nu ligger det en massa CD-skivor omkring. Jag har teaterövning idag och det skulle inte lusta att gå dit överhuvudtaget för på förra övningen fick vi ingenting gjort eftersom många av första- och några av andra-åringarna bara sjåpa och betedde sig på ett sätt som man blev irriterad på. Idag ha

Skolfotot (här ovan) blev åtminstone riktigt lyckat tycker jag. Min outfit för fotograferingsdagen var också lyckad för jag sken nog mest i min orangea tunika :-)

Jag och Sandra diskuterade här för en tid sen då jag var irriterad och besviken och arg på en person och jag utbrast "Jag skulle vilja slåååå den typen... Men vad blir jag bättre av det?!"

Då svarade Sandra " Nä, men det känns BÄTTRE i alla fall"

Ibland om jag är arg på någon brukar jag tänka på det men jag brukar inte slå någon för det. Det var bara så bra sagt av Sandra och det har börjat hänga med som ett slags motto.